ingridlina

Så, nu har världens bästa lillebror tagit studenten och varit sjukt glad och hög på adrenalin i en hel dag. Vilket innebär att jag kan berätta vad han fick. Rörstarand har lanserat en ny serie muggar som heter Fika med Farmor och är inspirerade just av designerns (Ana Sikuljak) fikor med sin farmor och av hennes historier. Min bror är väldigt intresserad av musik och han fick därför muggarna i beige med grammafoner och olika jazzsångare på. Det ser i alle fall ut som de är jazz de sjunger. Hur som helst, underbar fina!

Jag är så sjukt nöjd. Min grymma lillebror tar studenten och jag hittade en skitbra present nu under eftermiddagen. Kan tyvärr inte berätta vad (tror inte han kollar här, men ändå). Lovar att berätta sen, det var faktiskt en väldigt kul serie av produkter. Sen hittade jag en underbar ring till mig själv, lite lik den jag förälskade mig i för någon månaden sen. Jag hade passande nog ett presentkort från när jag tog studenten (alltså två år gammalt, hur gick det till...). Så den blev väldigt billig med. Jag ska dessutom ha ett sofistikerat jobb nu i sommar, så en snygg ring och ett par välmålade naglar är nog att rekommendera. Jeans är inte att rekommendera, men mer om det en annan gång...

Plötsligt sitter man bara där i solen. I bikini, insmörjad i sollotion och njuter. Hur gick det till? Förtjänar jag det här? Och när blev det så varmt?

Jag skrev min sista tenta i tisdags och fick därmed sommarlov. Jag borde ha haft en tuff tentavecka fylld av plugg 24 timmar om dygnet och vara helt slut nu. Men ibland vill livet annorlunda, jag var magsjuk i en vecka och sov i princip hela tiden. Förutom när jag skrev en tenta som jag mirakulöst nog klarade. Sen kvicknade jag till lagom till den andra (hann plugga en dag ungefär...). Sen hade jag, förtjänt eller inte, sommarlov. Och klyschigt nog satte jag mig i solen med en kopp kaffe och en sudoku. Klyschigt - men så jävla skönt.

Kate Nash är tillbaka! För några år sedan lyssnade jag väldigt mycket på henne, men när man inte har hört något på ett tag faller det liksom ur minnet. Jag älskade hennes låt "Foundations". Det jag tycker om med henne är att hon är flickig, men inte på ett barnsligt sätt. Hon är bara flickig, tycker om rosa, läppglans, hon rodnar och tror på kärleken, åtminstone ibland. När jag lyssnat på den nya låten, Do-wah-doo, där kärleken segrar, och killen inser att hon är bäst - inte den megasnygga, smala, blonda bitchen, känner jag att något har ändrats. Hon är inte längre bitter. Jag är inte heller bitter. Från att ha gått från obotlig romantiker i början av tonåren, till någon som skrattar åt dem som verkligen tror på evig kärlek, till att faktiskt inse att det finns bra killar i världen (flera stycken faktiskt) känns ganska skönt. Även om det kanske är en

dagsform, men jag hoppas inte det.

Jag känner också hur jag ger henne och alla andra som kämpar mot perfekta bitchar (de som aldrig får finnar och aldrig har en bad-hair-day) för att få den underbara killen och faktiskt får honom en imaginär high-five. För vi tycker inte om bitcharna (jag är säkert också en bitch, du med...).

Men ibland får man vara bitter, då kan man lyssna på Foundations. Ibland får man vara en obotlig romantiker, så kan man kolla på den här:

http://www.youtube.com/watch?v=OqV-embx_tA&feature=fvst

Igår när jag gick upp slog det mig att jag kände väldigt många som skulle åka hem eller åka ut och resa i helgen. Med flyg. Sen slog jag upp tidningen och läste om det så kallade Askmolnet. Det visade sig att ingen av de jag känner skulle få flyga - ingen får flyga.

Anledningen är att det finns partiklar i luften som kan fastna i planens motorer och göra så att de stannar. Vi är ganska små egentligen. Det är så lätt att tänka att vi kan göra allt vi vill och att vi har full kontroll över alla situationer. Men Moder Jord är tydligen mäktigare. Om man tror det som står i tidningarna (och tänker lite logiskt) så kommer många mindre företag att slås ut av det här, eller åtminstone påverkas extremt. Inga flygleveranser, varken in eller ut, och för flygbolagens del är det många hotellrum och många smörgåsar som får betalas för de som inte kan flyga på en hel helg. Man vet aldrig vad som kommer hända. Scenariot där en vulkan får utbrott vilket leder till att man förlorar jobbet känns inte särskilt troligt...

Tillägg: läste på dn.se att hotellägare passar på att höja priserna. Moget.

Så heter en bok om påverkan av Henrik Fexeus och den är riktigt, riktigt intressant. Vet du varför du impulshandlar, eller varför vi faller för grupptryck, eller varför du litar på män i vita rockar? Ja, vem vet egentligen, men Henrik har många teorier. Och det går en il längs ryggraden när man läser ett stycke och sen inser att det var just det som hände en själv förra veckan i affären. Och den gången där, och när du sist köpte jeans, och när den där försäljaren ringde hem till dig. Eller varför du gick med på att låna ut den där tjugolappen som du vet att du aldrig kommer få tillbaka. Det finns så mycket teorier, och man känner igen sig i så många. Dessutom finns det små tester i boken man kan göra, och man går i fällan, eller klarar dem (beroende vad som är poängen med dem), varenda gång.

Jag var på ICA och handlade igår, och jag kände igen minst tre säljknep som jag sett i boken. För när jag såg att Marabou hade en ny chokladkaka med Passionsfrukt, placerad jämte frukten (jag försökte undvika godishyllorna) stannade jag till och när jag såg ”Limited Edition” märkning var min hand på väg fram för att snappa till sig en. Men nejnej, den stoppades, för nu visste jag tricken.

För de finns där, överallt, det var ingen tillfälle att de låg just där... Så om det nu inte är för att man tycker psykologi är bland det mest intressanta som finns (som man tycker...) så är den bra att läsa boken för att undvika försäljnings-fällor, härskartekniks-fällor eller för att lära sig hur man klarar sig från att falla för grupptrycket. Eller så läser man den för att Henrik är underhållande.

Och visst, jag beställde just hans första bok ”Konsten att läsa tankar”, så alla fällor undviker man ju givetvis inte. Han vet vilka knappar som funkar - och det är väl just därför boken är så intressant...

Nu har våren kommit! Helt underbart väder! Började dagen (med att ligga och dra mig i min gosiga-säng... och sen) med en springtur i vårsolen. Man blir så himla glad av att solen tittar fram, och det är inte bara jag. Alla sitter plötsligt ute och man börjar drömma om grillkvällar, att sola i parken och att utnyttja den fantastiska möjligheten att dricka på allmän plats (som bara finns i Uppsala och här i Lund, smarta studenter säger jag...). Eller dricka kaffe i solen. Så jag lämnade mina böcker och min dator hemma och begav mig till stan med Anna och fikade i solen, vi satt till och med utan jacka, underbart skönt. Jättelänge.

Sen skulle jag hitta en almenacka, eftersom jag nu ska styra upp mitt liv. På Åhléns var de slut (om jag inte ville ha en filofax, men vem vill det...) och skulle inte komma in förrän nästa termin. Inga fanns på Gallerix och inte heller på Akademibokhandeln, eller det fanns en röd i fick-storlek som var på rea och kostade 120kr. Ovärt. Hur kan det inte vara säsong för almanackor? Kanske som Anna sa: ”De som inte har organiserat sitt liv i April kommer antagligen inte göra det heller.” Hmm. Men ändå konstigt. Har hittat en pytteliten hemma, men det är inte ultimat. I don’t like it...

Jag har precis kommit hem från en fantastiskt weekend i Rom tillsammans med min familj, vi firade att föräldrarna fyllt femtio. Det var fint väder där och varmt och skönt. Vi flög ner på onsdagen och började kvällen med att kolla in två kyrkor, av ca 300 som finns i innerstaden. Nu ljög jag, vi gick in i två, men såg väl en tio stycken... Sen åt vi pizza och kollade på en fontän, Fontana di Trevi (tror jag) som hade så klart vatten så jag blev sugen på att bada. Men jag behärskade mig.

Dagen efter var vi och kollade på Colosseum - sjukt häftig byggnad! Det är konstigt, de hade numrerade ingångar som stämde överens med biljetterna, så lagom många människor kom till varje ingång. Som vi har idag. Och hissar på arenan som transporterade djuren upp från deras burar under marken. Hissar har vi också idag. Men detta var 2000 år sedan. Vad har hänt på de åren?

Sen kollade vi på sten. Närmare bestämt ruiner från Romarriket, bland annat ett kejsartempel (där de hade haft ledningar mellan alla rum med varmt vatten som värmde upp huset... som vi också har idag...). Det var mycket sten, men det som faktiskt fanns kvar var stunning, enormt mäktigt.

Nästa dag gick vi till Vatikanen. Visst Petrus kyrkan är sjukt vacker, men jag tycker nästan det är lite läskigt. Påven och kyrkan är extremt mäktiga, och rika för den delen. Makt som, enligt min åsikt, inte är helt bra om man gör uttalande i stil med att kondomer inte skyddar mot aids. Men visst är byggnaderna, målningarna och skulpturerna vackra. Och vakterna i sina randiga dräkter var roliga... Sixtinska kapellet såg vi också, Michelangelo var en fantastisk konstnär.

Vi hann också se Pantheon, ett gammalt tempel som är omgjord till kyrka, med ett hål i taket så ljus (och regn) kommer in. Där ligger konstnären Raphael, och vid hans grav står det:

"Here lies Raphael while he lived Mother Nature feared to be outdone and when he died she feared to die with him”.

Det är något av det vackraste jag har hört tror jag.

Lite shopping hann jag med också, det blev lite underkläder, mamma hävdade att de var experter på det i Italien, och lite från H&M. Som antagligen finns hemma med, men ändå...

Självklart var det fantastisk mat med. Och underbart härligt att umgås med familjen. Oj vad långt det här blev...

Häxan i Hans och Greta stänger ju in dem i en bur i sitt pepparkakshus (eller var det hon som bodde i ett pepparkakshus?), och ger dem mat. Anledningen till att hon gör det är för att göda de stackars barnen så de blir tjocka så att hon kan äta dem. MEN. Om man äter mer än vad man behöver så bildas väl fett? Det man vill äta är ju musklerna, som de troligen inte utvecklar i en bur. SÅ, om hon nu hade lyckats att göda dem så de blev tjocka och sen tillagat dem, hade hon nog blivit ganska besviken när hon insåg att det bara var fett. Inte så gott.

(När jag kom på den här teorin och berättade den för min pojkvän precis innan jag somnade sa han: ”Jag tycker om dig. Men ibland är du lite konstig.”)